perfektion

jag springer alltid framåt

med famnen full av sköra små ting

för rädd för att sakta ner

för upptagen med att balansera på trottoarkanten

vågar jag kika över axeln?

försiktigt vända på huvudet så att jag får en glimt 

av vad jag har lämnat, vad jag lämnar, 

bakom mig

en grå betongklump eller en blå himmel?

skulle jag klara det utan att tappa något,

utan att ha sönder något, utan att trampa snett?

jag springer alltid framåt

med famnen full av sköra små ting

balanserar mig fram på trottoarens kant

för rädd för att vända om

för upptagen för att andas in