23/30

jag befinner mig i en värld utanför,
i ett tomrum bestående av electronica
som studsar & svävar,
där allting känns så nära men samtidigt utom räckhåll

inlindad i bomull,
för att slippa känslan av att du inte är här
& bevisa att jag kan tappas i marken gång på gång
för jag går aldrig sönder.

Jag vill bara säga att anonyma kommentarer skrämmer mig, ni får gärna skriva ert namn eller något annat så att jag vet vem det är. Annars tror jag bara att folk driver med mej.

framsteg - bakslag 26/26

jag behöver inte dig med ett språk som retar
en viskning, en snurr
"du kommer aldrig få det"
ett platt fall, ett blåmärke
tiden läker alla sår

jag behöver inte din värme
jag har ett eluttag
ett element
synetisk värme och konstgjorda känslor på film

i'm good, i'm gone

jag lider nog av världens största humörsvängningar. helt seriöst.
antingen är jag SUPERDUPERPEPPGLAD eller så deprimerad att jag gömmer mig under täcket tills nån tvingar mig att gå upp. eller tills jag inser att världen inte är så hemsk ändå (det ordnar sig med lite socker på)...
nu är jag sådär härligt glad.
& det beror nog mest på för att imorgon är det fredag, sen är det höstlov!
under höstlovet ska jag fly från den döda staden till (som kära a säger) den jävla blåsiga staden.
jag åker på tisdag & stannar nog ett tag.
som sagt, jag är glad, jag ska iväg & kolla kläder med min mami nu & om en vecka är jag borta...
det är fint.

...

jag känner för att falla isär, gå sönder, bryta ihop
istället ska jag krypa ihop, under täcket
läsa små ord skrivna av en stor författare
med hjälp av en ficklampa
gömma mig för omvärlden
tills solen sticker mig i ögonen,
tills regnet har sköljt bort allt smuts
tills det svarta har försvunnit
och endast det rena finns kvar
ska jag gömma mig

alla trådar jag har hållit i, har jag tappat
alla murar jag har byggt upp, har rasat

alla känslor jag har ignorerat, skriker nu högst
alla nätter då jag har kunnat sova, ska jag får betala för