sleepyhead

med värmen kommer lugnet

jag trivs

(samtidigt som jag mår illa när jag tänker på hösten

IB1, nya preare & fler vänner man aldrig lär känna)

vi ska avsluta a-kursen i psykologi & allyson bad oss skriva ner vad vi tänker på/om vi har upplevt nåt som har med psykiska sjukdomar att göra, jag kände att jag lika gärna kunde dela med mig av mitt liv & berättade allt (i korta drag)

& jag undrar om hon kommer få en chock, eller om hon redan visste. hon är ju trots allt lärare i psykologi, men mitt "beteende" kanske inte är så avslöjande, vad vet jag.

jag har även bestämt mig för att våga bjuda ut folk jag vill lära känna, kanske inte på dejt direkt, men en fika eller promenad. jag har till juni på mig, nu ska jag bara hitta mitt inre lejon. (alla som känner sig träffade får gärna titta lite menande på mig i korridoren)

när jag egentligen borde pluggat biologi...

fick jag gåshud

till tom

(jag vet att det inte är mitt fel att du inte trivs

att du aldrig känner dig hel

att den där jävla tomheten alltid finns med vart du än går, vad du än gör

jag hatar dig för att din sjukdom ibland tar över dig

jag hatar dig för att du är i ett annat jävla land & jag får bara höra din röst via telefon

jag hatar det din sjukdom får dig att göra mot dig, & mot oss

men jag älskar dig & vill att du ska bli frisk

för hur skulle jag annars orka?

var det inte vi mot världen, med svart hår, för mycket kajal & randiga tröjor?

måste vi se ut så bara för att det ska bli bra igen?)

& om jag hade kunnat hade jag sugit giftet ur ditt blod

du vet att stjärnorna kan vänta på din signal, jag behöver dig här

until we bleed

Vad betyder det när man ska träffa en person som man inte har träffat på över ett år, som man hade väldigt starka känslor för? Som man kanske fortfarande känner någonting för.

Men

personen i fråga verkar ha väldigt starka känslor för någon annan

Men vad betyder det då?

Samtidigt som man vet att vi är hemliga.

Kära nån, jag är förvirrad. 

ett två tre på det fjärde ska det ske

jag vet inte redigt vad perfektion är

men jag vet att det är något jag vill uppnå

(målet jag hela tiden strävar mot, jag springer & springer men har ingen aning om ifall jag springer åt rätt håll, jag vet inte ens hur målsnöret ser ut eller om det ens finns. det kanske i själva verket är en grop. jag känner mig blind & yr)

kallt

Jag hoppas att du kan sluta vara arg. Förstå att det inte är så lätt för mig heller. Visst, det var jag som lämnade dig, men tror du att det betyder att det är jobbigare för dig? Att jag hellre lämnar än blir lämnad betyder inte att det inte gjorde ont, att det inte gör ont.

Jag är bara så jävla rädd.

some unholy war

kanske är det inte ens nån stor grej men jag klarar inte av när folk undanhåller grejer för mig, rättare sagt när folk jag litar på, folk jag umgås med i stort sett hela tiden väljer att utesluta mig.

jag har väldigt lätt för att öppna mig för personer, känns det rätt så svarar jag alltid ärligt på deras frågor. men då förväntar jag mig att dom ska vara lika ärliga mot mig.

är det för mycket begärt?

jag kommer inte skratta åt dig, inte dömma dig, inte tycka mindre om dig för det.

jag vill bara att du ska stå upp för det du har gjort och kunna säga det till mig istället för att jag får höra det från nån random person som du inte ens känner.

eller tycker du kanske att jag är dum & naiv för att jag talar sanning, för att jag litar på dig?

ja, då föredrar jag att vara naiv & tro att folk är goda än att vara en jävla tråkig cyniker.