bird of passage

Det är inte så att jag inte trivs

Staden är fin när det är mörkt & man går högt över gatorna & blickar ner på allt som brukar vara grått, döden bor inte här

Men så fort det ljusnar och sinnet inte är förgiftat så blir det svårt att andas, ser det verkligen ut såhär?

Det finns inget som håller mig tillbaka, som tvingar mig att stanna här

men ändå känns det så svårt att lämna det

Jag klarar inte av staden. Vi trivs inte i varandras sällskap.

Jag kommer ihåg hur jag som liten försökte övertala mina föräldrar att flytta, kanske fattade jag det redan då, att jag inte hör hemma här.

Det är inte för att det finns en tryckande tystnad, eller ett pulserande liv, för det finns bara ett muller. Knappt hörbart, men tillräckligt starkt för att man inte ska kunna koppla bort det.

Jag längtar bort, jag vet inte vart, men någonstans borde det finns andra ljud.