milk thistle / jag(et) pt 2

Jag påbörjar något, pillar, grejar lite med det, slipar lite på det för att sedan vara... klar? Nej, inte jag. Gör jag någonsin klart någonting blir jag inte nöjd, det var antingen för lite eller för mycket, för hårt eller för få mjuka skiftningar. Aldrig någon känsla av att nu räcker det.

Jag blir aldrig klar. Någonsin. Inte i tal, skrift, musik, konst... Ingenting.

Jag har jobbat flitigt med olika collage sen i julas, men ingen har fått se dom för jag är inte färdig (trots att jag har en massa liggandes undangömda i garderoben)

Skolarbeten är alltid inlämmnade precis på deadlinen, om inte senare för att jag har "finslipat" på det så länge som möjligt, bara för att (...jag kanske kommer på något briljant & då måste jag kunna fixa till det!)

Vissa kallar det prestationsångest, jag kallar det stumhet.

När samtidigt som mina läppar formas till olika ord tänker min hjärna ut ett mer passande ord, & det är därför jag stammar ibland (tror jag).

Så, där har ni min andra sanning.