men jag vet att det är något jag vill uppnå
(målet jag hela tiden strävar mot, jag springer & springer men har ingen aning om ifall jag springer åt rätt håll, jag vet inte ens hur målsnöret ser ut eller om det ens finns. det kanske i själva verket är en grop. jag känner mig blind & yr)
saken med perfektion är väl att det är något som aldrig uppnås. det är ett mål utan mål, det är bara en väg. men å andra sidan sägs det att det är vägen som är det viktiga. men i fall man glömmer bort det, är det en destruktiv strävan. som jag också faller för.
ReplyDeletejag har också hört att det är vägen som är det viktiga, men en väg måste ju leda nånstans, eller?
ReplyDeletealltså... målet med livet är - döden? det är vad vägen leder till. alltså - vägar kan leda till fördärvet, men huvudsaken är att man har kul på vägen.
ReplyDeleteEller så tar man en begärs-spårvagn, de leder också till fördärvet. Fördärvet verkar oundvikligt, så låt oss slå klackarna i taket på vägen dit, säger jag och ler förnöjt i min vrå.
ReplyDeleteMalin! Ja! Precis så! det är värt att slå klackarna i taket för man tjänar faktiskt inget på att vara duktig och ordentlig, inte i denna världen inte i denna tiden.
ReplyDeleteJa, det är nog rätt.. Men jag får väl ta det lite lugnt med att slå klackarna i taket nu, kommer ändå inte in på krogen, hmpf...
ReplyDeleteOm jag bara kunde lyda mitt eget råd, sen.
ReplyDeletekandi: nu när det blir varmare ska vi åldringar sparka igång lite ib-fester på vätterstranden som traditionen bjuder, så du kan slå klackarna i sanden i alla fall
ReplyDeleteoch malin, jag vet, du är dålig. fast på ett bra sätt.
vad bra, då kommer inte malin kunna undvika sitt egna råd, för då kommer jag & tvingar henne! typ..
ReplyDelete